Okej, jag är 27 år ch borde väl veta för länge sen vad man vill "bli när man blir stor", men faktum är det är inte förrens nu de senaste månaden som jag verkligen funderat på allvar.

Under åren som gått så har det vart minst sagt spridda skurar om vad jag vill plugga till.

 Allt jag egentligen vetat är att jag vill jobba med något där jag träffar mycket folk och gör dem glada och nöjda givetvis.

Jag är en mer praktisk tjej som gillar att arbeta med mina händer, att skapa och åstakomma ett bra resultat.

Inte sitta på ett kontor och vända papper direkt, nä det är inte jag.

Så jag kom på det!

Jag ska bli hudterapeut.

Så nu börjar det.

Ska kolla så jag har grundläggande behörighet till dessa kurser som endast finns i Nybro, Landskrona, Göteborg och Stockholm.

Och sen får man kolla hur man löser ekonomin för det kostar mellan 80.000:- - 95.000:- så man vara säker på sin sak.

Sååå säker på att det är detta jag vill.

Känns så skönt att säga det.

För första gången i mitt liv är jag säker på vad jag vill bli!

Hääääärligt!

Idag var jag och besökte mina mor o far föräldrars gravar...

Jag satt där ett tag o tänkte på alla minnen.

När man är liten tror man att man har evigt liv och att alla kommer finnas kvar.

När man blev äldre visste man  att en dag kommer jag inte finnas mer och inte heller mina nära och kära.

Därför undrar jag om man verkligen gör det mesta utav livet?

Tar man vara på alla chanser och tillfällen som ges?

Tar man vänner och familj förgivet?!

Visar man dem tillräckligt mycket kärlek och uppskattning som man borde!?

Framförallt, säger vi de tre små orden "Jag älskar dig" tillräckligt ofta?!

Livet består av frågor vissa kommer man nog aldrig att få svar på men man slutar aldrig att fundera..