Idag var jag och besökte mina mor o far föräldrars gravar...

Jag satt där ett tag o tänkte på alla minnen.

När man är liten tror man att man har evigt liv och att alla kommer finnas kvar.

När man blev äldre visste man  att en dag kommer jag inte finnas mer och inte heller mina nära och kära.

Därför undrar jag om man verkligen gör det mesta utav livet?

Tar man vara på alla chanser och tillfällen som ges?

Tar man vänner och familj förgivet?!

Visar man dem tillräckligt mycket kärlek och uppskattning som man borde!?

Framförallt, säger vi de tre små orden "Jag älskar dig" tillräckligt ofta?!

Livet består av frågor vissa kommer man nog aldrig att få svar på men man slutar aldrig att fundera..